Så här års brukar radion alltid spotta ut sommardängor till höger och vänster, och de låtarna brukar oftast inte riktigt vara min musiksmak. Eric Amarillo har man ju tröttnat på redan innan hans låt ens hunnit bli en sommarplåga. Äh, härdanefter struntar jag i modern musik som inte svänger, och lyssnar på gammal musik istället som får det att spritta i benen och min pepp-nerv. Och som gör mig gla' förstås! Just nu är mitt örongodis främst Queens låt "Don't stop me now" som jag alltid måste spontandansa till oavsett var jag än råkar befinna mig. Det svänger ju!
Salem al Fakir syntes i det allra första avsnittet av "Dom kallar oss artister", ett fantastiskt program! Man fick vara med under sommarturnéns allra sista spelning, fick följa med i turnebilen och få reda på hur långt man kan frakta ett kokt ägg från hotellfrukosten... Programmet avslutades med att han gjorde en grymt härlig cover av Sam Cooks låt Chain Gang tillsammans med sitt band på en båt. Skönt gung!
Psst! (Och vill ni se hela programmet hittar ni det HÄR)
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta
Alla snackar om Daniel Adams-Ray nu, men jäklar vad den killen kan! så jag måste också skriva lite om honom... Min väckarklocka är en klockradio och är inställd att väcka mig med Morgonpasset i P3. Flera gånger hade jag väckts av "Dum av dig" och tänkt att mja, det här låter ju bra! Lite likt Oskar Linnros, måste kollas upp!. Det var då jag lyssnat en hel massa på Oskar, men inte visste vem Daniel var, eftersom jag inte är något stort Snook-fan. Men efter en tur på Spotify har jag upptäckt vilken otroligt duktig en han är, Daniel Adams-Ray!
Roligt att en splittring av gruppen Snook kunde leda till så att bli två så lyckade "nya" artister som båda nyss släppt varsitt kritikerrosat album. Båda har fallit mig ovanligt bra i smaken, kanske för att jag tycker att de två albumen har vissa likheter med varandra, samtidigt som de utmärker sig på sitt egna vis. Både Oskar och Daniel har hittat en mer poppig stil, ofta med allvarliga texter men med en melodi och ett tempo som är gladare och dansigare. En intressant kontrast tycker jag!
Kanske ska skriva upp Svart, vitt och allt däremellan på önskelistan...?
Min nya musikförälskelse. Eller förälskelse och förälskelse. Mer som en vän är vi nog, She & Him och jag. Hur som haver. She & Him utgörs av Matthew Ward och Zooey Deschanel (som synts i 500 days of Summer bland annat.) En väldigt rar liten skiva med ett fint omslag också, för sånt är ju viktigt. Sitter inte ni också och undrar vem hon pratar med i burktelefonen eller vart hon är påväg?
En ruskigt gammal bild, men vad gör väl det? Lika sprudlande som vanligt! Finaste Salem.
Biljetterna är bokade! Salem Al Fakir på Debaser Slussen den 14 november med min trogna Salem-konsert-vän Emelie♥ Det känns nästan som om man känner honom vid det här laget, efter alla dessa år som man gått på konserter, sjungit med i hans låtar, lyssnat otroligt mycket på hans fantastiska musik. Läst många intervjuer och recensioner av plattor. Och så vet han inte ens vem jag är. Konstig känsla det där. Den 14 november ska han dock få märka att jag finns, om än bara som en liten del i en stor, fantastisk publik!
Som sagt gillar jag "Från och med du" och därför blev jag väldans glad när jag läste någonstans att Olle i Idol skulle sjunga den i kvällens program. Och ja, han lyckades bra tycker jag, när han fick mig att sittdansa för glatta livet! Annars hejar jag inte på någon speciell eftersom jag inte ser Idol sådär ofta, men Daniel som är en annan Idol-deltagare är bara för go´och fin som en pralin...!
Och nästa vecka är det Beatles-tema, inte illa minsann! Tror jag måste kolla lite då också då Beatles verkligen är en favorit hos mig. Kan bli ett annorlunda och riktigt bra program tror jag, som skiljer sig från det typiskt "Idol-aktiga".
På väg till skolan brukar min mp3 vara en trogen vän på tråkiga kollektivtrafik-resor. Nu har den dock varit utan batterier en längre tid, men eftersom jag tillslut kommit på det i rätt tid (det vill säga när man inte sitter i tågvagnen och är musiksugen) och laddat den, blev det musik både i morse och på vägen hem. Ofta har jag mina favoriter jag lyssnar på om och om igen, men nu lyssnade jag på en låt jag inte hört alltför mycket.
Idag kom den! Salems tredje-gången-gillt album. Den har snurrat i min apparat nu. Men fortfarande vet jag inte vad jag ska tycka om den. Den är lite knepig på någe vis. Sånt man får lyssna igenom flera gånger innan man vet. Musik är alltid svårt när det kommer till nya album av ens favoritartist. Man vill så gärna älska det nya med en gång, men gör man inte det så kommer det kanske senare. Eller inte alls. Men det gör ju inget. Just nu håller jag på att bli vuxen både i min ålder, min smak för mat och för musik. Det kanske krävs att man vänjer öronen vid lite svårare musik och inte sånt lättuggat som mina öron tidigare fått. Nu känner jag att jag trasslar in mig själv i mina egna ord, och då är det dags att säga adjö. puss. hej.
Salem släpper nytt album den 8mars!! Såhär fint skrev någon pressröst om honom:
"Salem har gjort sin dator till främsta låtskrivarpartner, med följden att "Ignore This" pulserar av elektronisk upptäckarlusta. Kvar är de svepande melodierna, det rytmiska svänget, de fängslande harmonierna, men Salems låtskrivartalang har fått syntpop i blodet.
Samtidigt gör Salem Al Fakir inget avkall på det som gjort honom till en av Sveriges mest framgångsrika artister. Det storslaget melodiska, ögonblick av skir stillhet, danslusta och spring i benen."
Hoppas det stämmer om "Ignore This" som jag väntar på med både längtan, en viss otålighet, en stämning i kroppen, och insikten om att Lilleman (som jag envist vill kalla honom i smyg,) fyller ett helt första år om tio dagar efter det att albumet släppts.
Om få timmar befinner jag mig på Cirkus med en fin vän i handen och Regina Spektor i blickfånget! Kan ni förstå vad härligt?? All hets som trycker på mitt pannben får nog vila ett tag, för musik lyssnar man på med hela kroppen och främst huvudet (Nä öronen pucko, det är ju öronen man lyssnar med. Kanske ni säger. Men hallå, svarar jag, för att man ska uppfatta ljudet måste hjärnan ta in det och bearbeta och skicka signaler kors och tvärs tills man hör det. Så hjärnan lyssnar man mest med. Maha) Det kommer bli skönt att få ett uppehåll i det konsekventa trycket i huvudet. Att bara få göra något som känns värdefullt för en gångs skull. Att få ha rosor på kinderna för att man blir så exalterad. Helt och fullt utan något som helst bedömning på hur bra man gjorde i från sig.
Hemkommen från en huvudvärkande skoldag tittar jag på min anslagstavla där en klart orange lapp sitter med magnet. Den är min golden ticket till en av Salem al Fakir's spelningar i Berwalldhallen i årets sista månad. Det finns åtminstone en till flicka som är lika längtande som jag efter denna underbara dag, nämligen Emelie. Min kära Emelie. På väg till Berwalldhallen råkade vi åka en busstation för långt och insåg plötsligt hur Stockholms delar egentligen hänger ihop. Sen vi bytt pengar mot golden tickets åkte vi buss hem med busschafförs-pappan till Em's kärlek. Mitt huvud dunkade ikapp med skumpandet i bussen kan jag väl säga. Vi tog tunnelbana en station tillsammans och efter framåtlutande kramar följdes en vän av Release me på repeat. På röda linjens näst sista station köpte jag fredagsgodis och för att kompensera det hela och få bukt på min hunger, också ett äpple.
På min cykel for jag hem och i sängen där jag halvligger ser jag en orange fläck i ögonvrån. I slutet av 2009 smäller det. Då får vi äntligen se herr al Fakir igen!
Fin video o en sån bra låt. Passar extra bra när man har studiedag och ont i halsen, när brödet tagit slut och tårna är kalla. När man dricker te ur en blommig kopp och har hjärtformade knappar på sin pyjamas. Stämningslåt i hög grad tycker jag. puss mina hjärtan♥
