You & me Bob

Jag har funnit en bok jag inte visste fanns och som jag bara måste läsa! Det engelska bokomslaget ser ni här ovan och den heter då "Water for elephants". Den svenska titeln, som jag tycker doftar dammiga sammetsridåer, manege-sågspån och vajande plymer är "Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow". Låter det inte alldeles fantastiskt, så säg!

Historien utspelas under 1930-talets Amerika på en kringresande cirkus. Den unge, fattige Jacob Jankowski hamnar av en slump på Bröderna Benzinis cirkuståg, där han blir kvar och blir anställd som cirkusens veterinär. Där delar han godsvagn med den tvära dvärgen Walter och upptäcker Marlena, prima ryttarinna, som blir föremål för Jacobs stora kärlek. Dock är det en kärlek inte helt utan komplikationer. Historien berättas i nutid av den 90-årige Jacob som sitter hjälplös och vantrivs på ett ålderdomshem. Men så kommer cirkusen till stan.

Boken kommer bli film och har premiär så snart som våren 2011! Den kommer nog locka en del folk (läs unga töser) eftersom rollen som Jacob spelas av Robert Pattinson. Jag tror dock att man kan vänta sig en vacker och magnifik film och tror faktiskt att Robert Pattinson kan göra en bra roll.

Puss

Jag har läst diverse blogginlägg, artiklar och hört  diskussioner om det som hänt; att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Och fast det kan tyckas lite uttjatat, känner jag att jag måste skriva lite om det. Det här var mitt allra första val och självklart hade jag följt olika debatter för att sedan på söndagen noggrant gå och lägga min röst på grönt. Mitt hjärta klappar lite extra för miljön nämligen. I alla tidningar hade man innan valet kunnat se spalter på hur det skulle kunna gå i valet, och dessa visade ofta att SD skulle komma in. Men eftersom de tillfrågade var omkring tusen personer, kändes det inte som ett så sanningsenligt resultat. Jag själv var nästan alldeles säker på att SD inte skulle komma in. Visst kan man ha olika politiska åsikter i ett land, men oavsett om man röstar blått eller rött eller mittemellan så vill jag tro att de allra flesta är humana och för olikheter.

Därför gjorde det mig otroligt, otroligt djupt besviken att ett främlingsfientligt parti som SD kom in. Det är så upprörande att rasister ska få sitta på högsta positionen och bestämma över det här landet. Det känns sååå 1930-tal. Men ärligt, det gör faktiskt det. Att människor år 2010 är rasister och mot människor av olika kulturer är för mig helt otänkbart. Jag tycker att bilden från demonstrationen på Sergels torg är så himla bra. För det är exakt så jag känner, vem vare som facking rösta?

Min kurs som jag läser heter ju "Rastänkandets historia" på universitetet och fastän man läser mycket om 1800-talet, om kolonialiseringen, om att man behandlade människor med mörkare hudfärg som mindre värda, känns på något sätt inte så främmande och från en svunnen tid. Mycket av det jag läser kan sättas in i dagens samhälle. Bara med lite nyare språk, lite politiska låtsasord och så. Helt fruktansvärt konstigt att det får vara så.

Det finns alltför många bra och fina människor som skrivit, debatterat och reagerat mot att SD kom in, alltför många personer för att jag ska kunna länka till dem alla här. Men Soran Ismail tycker jag på ett bra och faktiskt väldigt roligt sätt sätter ord på hur sjuk deras politik är.

"Du är så okunning att det är ganska genant att prata med dig om de här frågorna", säger Gudrun Schyman under valdebatten med Jimmie Åkesson om våldtäktsfrågan. Oavsett om man gillar Gudruns politik eller inte, kan man nog hålla med om att hon kan sin sak och är en väldigt bra debbatör i den här frågan. Jag känner sådan kraft i mig själv när jag ser den debatten, för jag tror att det är just så man måste bemöta SD's politik; genom att bemöta genom debatter och visa därigenom hur sneställd deras politik är. Inte bara vägra att tala med honom. Att inte säga ifrån kan i värsta fall bli som att indirekt godkänna deras beteende.

Over and out