Dyngkåt och hur helig som helst



I söndags såg jag Mia Skäringers föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" på Cirkus. Så fantastiskt bra och rolig och smärtsam och sorglig och fin! var den. Jag rekommenderar den verkligen till alla tjejer jag vet. Det finns inga ord tillräckliga att beskriva den, eller jo det finns det, men inga bra formuleringar jag kan komma på nu. Det kändes bara väldigt rätt att se den som ung tjej, det finns så mycket hon fick fram som jag känner igen mig i, och mycket jag kommer förstå hur det är om några år.
Hon är verkligen en av mina främsta kvinnliga förebilder för att hon är så levande och på riktigt, och jag blir peppad av henne till att tro mer på mig själv och inte trycka undan min egen vilja och åsikter på grund av någon annan. Lite som Grynet som sa "Ta ingen skit" fast i en uppdaterad version med mer exempel från riktiga livet. Jag kände så enormt mycket när jag såg "Dyngkåt och hur helig som helst", så mycket som fastnade inom mig och kommer att bo där som en liten glödande Mia-kraft. Åh, vad bra den var. Om ni kikar i länkregistret till höger ser ni att jag lagt till en Mia-länk till hennes blogg. Den är visserligen i vinterdvala, men det finns mycket bra att läsa där i väntan på våren.
Fridens liljor

Where the wild things are

Igår såg jag Where the wild things are. Den var fin. Dunderfin. Lite grät jag. Och skrattade. Men jag samsades med en bra magkänsla om kvällen när jag kurade ner mig i sängen.

I will never love you more than my Casiotone keyboard

Här kommer en alldeles finfin liten måndagsfilm. Den inkluderar mycket av det jag gillar; prickiga strumpor, skrivmaskiner, kaffekoppar och böcker. Gör en go och gla' i ruskiga måndags-depp-tider.

Julkalendern 1997: Pelle Svanslös


Jag följer inte julkalendern i år, för jag tycker de gamla julkalendrarna var mycket bättre. Så jag kollar på Pelle Svanslös i år, och minns tillbaka när jag var sex år gammal och tyckte den här var världsbäst! Det bästa med att se den på Youtube är att man inte behöver vänta en hel dag tills man får se nästa avsnitt. Det ni!

 

Jag bjussar på en del av första avsnittet, varsegoda.Kramen


"Mad Men"-girl

Här är jag som Mad Men-brud! Omgiven av massa välklädda herrar och med en drink i handen och prickig klänning, ja då skulle man må!
Gör dig själv som Mad Men-are på: madmenyourself. Rätt kul när man inte har annat för sig :)
Puss på ´re!

Le fabuleux destin d'Amélie Poulain

Den japanska filmaffischen till Amélie-filmen.

Bara för att Amélie är den sötaste flickan på film jag vet.

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Jag har funnit en bok jag inte visste fanns och som jag bara måste läsa! Det engelska bokomslaget ser ni här ovan och den heter då "Water for elephants". Den svenska titeln, som jag tycker doftar dammiga sammetsridåer, manege-sågspån och vajande plymer är "Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow". Låter det inte alldeles fantastiskt, så säg!

 

Historien utspelas under 1930-talets Amerika på en kringresande cirkus. Den unge, fattige Jacob Jankowski hamnar av en slump på Bröderna Benzinis cirkuståg, där han blir kvar och blir anställd som cirkusens veterinär. Där delar han godsvagn med den tvära dvärgen Walter och upptäcker Marlena, prima ryttarinna, som blir föremål för Jacobs stora kärlek. Dock är det en kärlek inte helt utan komplikationer. Historien berättas i nutid av den 90-årige Jacob som sitter hjälplös och vantrivs på ett ålderdomshem. Men så kommer cirkusen till stan.

 

Boken kommer bli film och har premiär så snart som våren 2011! Den kommer nog locka en del folk (läs unga töser) eftersom rollen som Jacob spelas av Robert Pattinson. Jag tror dock att man kan vänta sig en vacker och magnifik film och tror faktiskt att Robert Pattinson kan göra en bra roll.

 

Puss


You make my dreams come true

Bara för att jag blir så glad av den här scenen! Älskar Disney-fågeln mitt i allt, helt random.
Puss ;D

Små saker och stora

I nya numret av Chic finns en intervju med den bästa Herr Salem! Emelie bläddrade i den i matafären med mig hängandes över axeln, det visade sig att det bara var en sidas intervju. Det blir nog inte till att inhandla den, känns lite ovärt. Men på hemsidan finns en liten del av intervjun.

 

När grät du senast?

- När jag såg "Where the wild things are" på bio. Det är en storartad film som berör. Jag har börjat gråta som ett barn mest hela tiden. Men det är bra gråt som kommer fram när någon som kämpat hårt blir lycklig eller när någon vinner i sportsammanhang.

 

Salem måste ju vara den finaste unge mannen som finns! Och jag som längtat efter att få se "Where the wild things are", nu fick jag precis ett till argument. Den måste ju vara alldeles fantastisk om den får Salem att gråta.

 

Hej puss


The boat that rocked!

Världens just nu bästa film på Siri's filmlista är "The boat that rocked". Den utspelas på en båt under 60-talets England där ett gäng grabbar och en tjej (som är lesbisk, annars var inte tjejer tillåtna om det inte var lördag) som sänder pop och rockmusik dygnet runt.  Detta ogillas starkt av regeringen som försöker sätta stopp för de genom att hitta på en lag som ska sätta stopp på dem. Till båten skickas 18-åriga Carl som blivit relegerad från skolan. Tanken är att han ska lära sig att uppföra sig. Det gör han inte riktigt, men han upplever en hel del som han lär sig av. Jag fullkomligt älskar den här filmen! Den har världsbäst musik, galet snyggt klädda tjejer, skratt, galenskap, kärlek, ledsenheter och en cool stämning helt enkelt! Grym med andra ord och ett måste för alla att se. Ett plus för Tom Sturridge som är fin fin fin att titta på. Mjii.



Puss!!

Cinema Paradiso

Igår såg jag en sån bra film! Pappa hade beställt den från Lovefilm som man kan hyra film och få den hemskickad av. Han hade skrivit en lapp bredvid där det stog ungefär: Hej Siri. Det här är en riktig Siri-film som handlar om vänskap och kärlek. Pappa
Och det var en riktig Siri-film. Den utspelar sig under 1940 och 1950-talen och handlar om en liten stad i Italien. I staden finns en biograf. Biografen är den självklara nöjes och mötesplatsen och alla i staden går dit så ofta de kan. Så finns det en liten pojke som heter Totó, som är väldigt intresserad av filmens konst och gör allt för att få hjälpa till bakom projektorn med Alfredo som sköter allt.
Kyrkan låter inga filmer med kärleksscener visas, så prästen ser alla filmer innan de får visas. Allt för att förhindra att kärleksscener kommer med. Alla filmkyssar i alla filmer klipps bort. Totó smyger med så många avklippta filmbitar han kan och i ljuset av en liten lampa tittar han på alla farliga scener som klippts bort av anledningar som att de innehåller våld eller kyssar. Första gången en filmkyss äntligen visas, jublar hela publiken.
Totó, eller Salvatore som han egentligen heter, växer upp och får överta biografen. Och sen blir han kär. I en flicka med blå ögon. "Flickorna med blå ögon är de svåraste", säger Alfredo.

"Det är inte oväsen, det är Dylan"

Något av det bästa jag sett är serien Upp till kamp som handlar om fyra vänner under 60- och 70-talen som tillsammans kämpar mot orättvisorna i samhället, politiken, kärleken och musiken. Den här serien gick under fyra måndagar för ganska precis två år sen, när jag precis börjat ettan på gymnasiet och knappt ens visst namnen på alla i min bildklass. Det känns så sjukt att den ger mig minnen av saker som inte alls var särskilt länge sen.
Upp till kamp har så otroligt bra skådespelare, ett ultrabra soundtrack(som ni kan ta del av lite längre ner) och ett makalöst foto.
En del av soundtracket som sannerligen inte går av för hackor.

Filmer jag vill se

♥ Alice in Wonderland
Av den bästa Tim Burton
♥ Trion från Belleville
Fransk, färgglad och allmänt trevlig
♥ Coco: Livet före Chanel
Fransk, och med Audrey Tautou i huvudrollen
Kommer 18 september
♥ Människohamn
Efter boken av John Ajvide Lindqvist
Kommer 2011
♥ Taking Woodstock

RSS 2.0