Swingsaknad

En sak jag kommit underfund med när jag bor här, är vad man saknar och vad det är som betyder något. Jag saknar förstås mina vänner jättemycket och det är inte alls kul att kunna träffas så sällan, men det som jag saknar mer än jag trodde jag skulle göra är Lindy Hopen.

Det är inte klokt vad jag saknar att få dansa! Jag saknar känslan av att hur opepp man än var över något så blev man alltid, och jo faktiskt alltid, pepp när man kom till Chicago. Hörde musiken som gör att man måste le och får swing-gunget i knäna att börja röra på sig. Musiken, miljön och de inspirerande lärarna gav en så mycket pepp att man alltid gick därifrån i något slags rus av glädje. Måste få dansa snart igen, innan min swingsaknad blir för stor!




Yttringar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0