Att blicka utåt är att se skarvarna

Sommaren kommer allt närmare och nu helt plötsligt blev det så tydligt att det kommer bli en jävla skitsommar. Jag har inget jobb hittills, och jag som ville segla men det kostar en förmögenhet och då blir jag uppbokad tre jobbveckor, jag har inget äventyr  som väntar, utan det kommer bli svennesemester på Gotland. Fan vad livet känns surt! Nu ska livet börja, men jag hör bara om alla andra som kommer ha så jävla roligt och ens egna o-inbokade semesterveckor känns bara misslyckade. Känns som om alla jag känner, om många år kommer säga "Minns du när vi var 19, fan vad roligt man hade då!". och jag kommer utbrista "Ja verkligen." och le falskt. Alla kommer ha minnen av sånt jag missade. Tågluffar, nya städer, fester med människor jag aldrig kommer möta, resor, galna nätter med ont i käkben av skratt, promenader och nätter fyllda av farkoster, fantomenhjältar & fantasier. Allt sånt som jag kommer se tillbaka på genom ett suddigt förstoringsglas och den obekanta känslan av att fattas i bilden. Vilket jag också gör. Hej hallå se hit jag söker äventyrliga vänner i alla åldrar som hellre åker tåg till märkliga platser än pratar skit som inte är värt nåt jag tycker om folk som är sig själva och inte någon annan det finns redan så många andra brukar jag säga och skrocka farfarslikt himlen är alltid finare i stjärnljus och prata på räls om någon lyssnar är trevligt kom håll min hand världen är full av vassa armbågar och ihopsmalnande ögon avstånd är inte farliga de är bara så in i helvetes tråkiga men lägg dig tätt intill vän så ska vi vakna upp med en annan värld utanför ett skumpande tröttfönster.

Yttringar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0