En stad och döden
Där nere pulserade gatorna av
liv och rörelse. Människorna vajade
fram som träd till musiken. De
kunde knappt urskiljas från fjärde
våningen där jag stod, med Elise. Hon rökte.
Bortanför balkongen breddade Paris ut
sig, som det vore det vackraste
täcke av siden. Och Elise rökte.
Inuti berättade rummet en saga
om åtrå. Men inte hennes åtrå. Och
absolut inte min. För vem bryr sig
om den galne mannen och hans känslor?
Inte jag.
Paris slocknade. Elise släckte sin
femte cigarrett. Rummet blev tyst.
"Farväl", sa hon.
Den släckta stadens puls kunde
fortfarande höras, människorna vajade
fortfarande fram och tillbaks.
De nere på gatan kunde inte
urskilja mannen som låg död på
fjärde våningen.
Den här har inte jag skrivit utan en kille som heter Johan från skrivarkursen. Men jag gillar den så himla mycket och tycker att det är så fantastiskt bra att jag snor den till youandmebob :) så kan det gå.
Yttringar
Trackback
