You & me Bob

Jag har nu också som typ sista i Sverige, läst Twilight. Och den var bra! Jag har alltid varit emot den på något sätt. Ibland när det skapas en våg av någonting och alla följer samma grej, blir jag Fröken Tvärtemot och vill stå emot. På något sätt tror jag att den osnygga sanningen är att jag tror att jag är annorlunda och lite mer speciell för att jag står emot. Tills jag hör av alla att jag missat något och tillslut ger med mig. Och inser att jag missat något riktigt bra! Ah, jag är så töntig själv ibland! När kompisar snackat om den i skolan har jag tyckt den verkat så "sockrig" och töntig. "Men hör ni hur ni låter, ni pratar om varulvar och vampyrer och en tjej som inte vet vem av dem hon gillar mest." Men nu fick jag inse att den är väldigt gripande och jag kommer på mig själv titt som tätt med att gå runt och tänka på den. Speciellt sen jag sett filmen. Det är lite som en mini-förälskelse faktiskt. (Jo, man kan bli "förälskad" i en bok:) Nu ska jag läsa resterande böcker och är spänd på hur allt går (fast jag vet redan rätt mycket. Det spännande för mig är inte grejen att Bella t.ex kommer bli vampyr, utan HUR hon blir det. Därför har jag fortfarande mycket att se fram emot!).

Jag har tänkt läsa ikapp och se filmerna, så jag sen kan hänga på mina Twilight-vänner och se Breaking Dawn.

Även om jag egentligen mycket hellre hade haft en bild på Edward istället, tycker jag att det skulle kännas alltför galet, så jag nöjer mig mer ett fint bokomslag istället med Edwardsymbolen som den förbjudna frukten. (Varför tycker jag det är så svårt att erkänna saker för mig själv?) Jaja.

Jättekonstigt inlägg utan mening alls... När mina vänner säger att de babblar i sin blogg HAR de faktiskt ändå något att säga. Det är mer än vad jag kan säga. Men det blir bättre här kan jag lova alla fall.

Puss fina

Äh, jag slänger in en snyggo-bild på Edward ändå, som ett första steg mot att våga vara töntig.:) Haha!