You & me Bob

Såhär såg det ut på Sergels torg i måndags när det var fyra tusen människor som demonstrerade mot rasism och främlingsfientlighet. Tro´t eller ej, men det var min allra första demonstration (men garanterat inte min sista!). Himmel vad det kändes mäktigt att gå och skrika ut vad man kände och tyckte, tillsammans med så otroligt många människor som tyckte likadant.  Allra helst hade jag velat demonstrera dagen efter valet, om jag hade vetat om att det var demonstration då, eftersom det nu var vänsterinriktat. Jag står visserligen åt det hållet, men det hade känts ännu mäktigare att gå med människor av olika blocktillhörighet. Asch, det är en värdslig sak, det allra viktigaste är ändå att man gör sin röst hörd mot orättvisor. Det känns liksom bra i magtrakten när jag vet att jag var en av dem som gick i tåget och visade var jag står.